Ett förorenat område är mark, grundvatten, ytvatten, sediment eller byggnad där halten av något ämne är så hög att den kan orsaka en risk för människors hälsa eller för miljön. Det kan vara både naturliga ämnen och artificiella ämnen som avsiktligen eller oavsiktligt skapats av människor.
Oftast upptäcks föroreningar i marken vid grävning i marken eller vid rivning/renovering av en fastighet. Ska du förvärva en industrifastighet eller bebygga en industrifastighet rekommenderar Miljöenheten att man gör en miljöundersökning. Köper man en fastighet som visar sig vara förorenad i ett senare skede är man ansvarig för avhjälpandeåtgärderna som nuvarande fastighetsägare om man inte kan bevisa bortom tvivel vem förorenaren är och att förorenaren finns kvar och kan ta kostanden. Du kan läsa mer om fastighetsägarens ansvar på Statens Geologiska Instituts webbplats.
Detta gäller även om föroreningen ursprungligen kommer från grannfastigheterna och har spridit sig in på din fastighet. Kostanden för att göra en miljöundersökning på förhand är ofta lägre än stilleståndskostnader och kostnader för att göra undersökning och avhjälpandeåtgärder i efterhand. Genomför man en geoteknisk undersökning inför byggnation så kan miljöundersökning ske i sametablering med den geotekniska undersökningen för att spara tid och pengar.
Tecken på att det kan finnas en förorening i mark och grundvatten
Tecken på att det kan finnas en förorening i ytvatten och sediment
Ett bra sätt att kolla om det finns rapporterade eller misstänkta föroreningar i området är att kolla EBH-kartan på Länsstyrelsens webbplats.
För bedömning av föroreningsgrad i jord så används främst Naturvårdsverket generella riktvärden för förorenad mark och SPI:s föreslagna riktvärden. Riktvärdena finns i två skyddsnivåer, Känslig Markanvändning (KM) och Mindre Känslig Markanvändning (MKM), och utgår från vad marken ska användas för.
Känslig Markanvändning innebär fler begränsningar rörande markanvändningen än Mindre Känslig Markanvändning. Detta är en högre skyddsnivå, som medger vistelse på området av permanent karaktär av alla åldersgrupper under en livstid. De flesta markekosystem samt grundvatten och ytvatten skyddas. Skyddsnivån används för bostadsområden.
Mindre Känslig Markanvändning (MKM innebär färre begränsningar rörande markanvändningen. Detta är en lägre skyddsnivå, som medger vistelse på området som ej är av permanent karaktär, till exempel arbete eller industriverksamhet. Skyddet för markmiljön är något lägre och grundvatten skyddas 200 meter från platsen. Skyddsnivån används för industriella verksamheter, kontor och andra allmänna platser såsom vägar.
Om jorden är mycket förorenad så kan den klassas som farligt avfall. För bedömning av när jord är så förorenad att den klassa som farligt avfall används Avfall Sveriges rekommenderade koncentrationsgränser av farligt avfall.
För vissa ämnen kan det ibland saknas tillämpbara svenska riktvärden för bedömning av föroreningsgrad. Då används oftast antingen andra länders riktvärden, främst holländska (VROM:s riktvärden), eller så får bedömaren använda erfarenhet och specialistkompetens (till exempel vid bedömning av TPH).
För bedömning av föroreningsgrad i grundvatten så används främst SGU:s bedömningsgrunder för grundvatten och tröskelvärden, SPI:s föreslagna riktvärden samt Livsmedelsverkets kriterier för otjänligt dricksvatten. Då svenska riktvärden saknas görs ofta jämförelse mot de holländska riktvärdena (VROM:s riktvärden).
Livsmedelsverkets gränsvärden för PFAS har laga kraft sedan 1 januari 2023 men tillämpas först 1 januari 2026 enligt beslut. Konsulter tillämpar de nya gränsvärdena ändå med avseende på att tidsperspektivet för planerad användning nästan alltid sträcker sig förbi 1 januari 2026.
För bedömning av föroreningsgrad i ytvatten så används främst Havs- och vattenmyndighetens gränsvärden.
För sediment används en uppsjö av olika riktvärden och bedömningsgrunder. De vanligaste är Havs- och vattenmyndighetens gränsvärden, indikativa värden och effektbaserade bedömningsgrunder.
Om du upptäcker en förorening ska du anmäla det till Miljö- och byggnadsnämnden via blanketten Underrättelse om upptäckt förorening. Du som anmäler kan vara entreprenör, fastighetsägare eller någon som agerar ombud åt dessa.
Upptäcker du eller misstänker du förorening på mark där du inte är entreprenör eller fastighetsägare så ska du anmäla detta som en synpunkt till Miljö- och byggnadsnämnden.
Ska du utföra arbeten eller avhjälpandeåtgärder i ett förorenat område måste du göra en anmälan till Miljö- och byggnadsnämnden senast sex veckor innan arbetena påbörjas via blanketten Anmälan om efterbehandling av förorenat område (sk § 28-anmälan).
När en förorening har konstaterats så skall den åtgärdas. Storleken på åtgärden är en bedömningsfråga i varje fall men utgångspunkten är att området inte ska utgöra en risk för människors hälsa eller för miljön. Den vanligaste metoden för sanering av förorenad jord (och sediment) är schaktsanering, men Miljöenheten ser med stor fördel på andra metoder där sanering sker på plats, så kallade in-situ metoder. För både grund- och ytvatten är rening på plats den vanligaste metoden. För förorenade byggnader beror åtgärden på vad som är förorenat och hur stor andel av bygganden som är drabbad. Är det avgränsade byggnadsdetaljer, som till exempel fogar med PCB i, så sker sanering genom borttagande av den byggnadsdetaljer. I vissa fall kan en större renovering behöva göras.